Del 1. Pixbo Wallenstam 2001/2002.

Vad är lagmoral? Hur många spelare kan ärligt säga att laget går före sig själv? Hur bygger man en grupp?


 

Just dom här frågorna satt vi och diskuterade vid en lunch. Jag drömde mig bort och tänkte på alla de lag som jag har tränat och spelat i. Hur som helst så kom jag fram till att alla lagen levde/lever sitt egna liv. Det är stor skillnad på föreningarna. Både på gott och ont.


 

Jag tänkte att jag skulle försöka att beskriva föreningarna. Samt dela med mig lite av de goda minnena som jag har från föreningarna. För jag kan helt ärligt säga att jag har goda minnen från alla håll. Här kommer del 1. Pixbo Wallenstam 2001/2002.






   

Vi var en pressad grupp. Halva säsongen hade gått, och vi hade inte åstadkommit mycket. Vi hade förlorat mot alla bottenlagen. Hade det inte varit för vissa helt strålande prestationer så hade vi haft svårt att ta oss till slutspel. Vilket vi till slut gjorde.


 

Spelare hade tagit Timeout. Ledare hade stigit åt sidan. Kraven på oss var hårda.


 

Vi slutade femma i serien (eller var det sexa)? Hur som helst så var det inget lag som valde att möta oss i kvarten. Stackars Dalen hade slutat fyra i serien och blev helt enkelt tvungna att möta oss.


 

Första kvarten gick till sudden. Jag samlade killarna och berättade taktiken. – Nu gör vi så här killar. Hellas, Jihde, Jerker lirar så mycket ni orkar. Då hör jag Anders Hellgård säga. Nej så gör vi inte. Jag är trött kan vi inte hålla ihop femmorna? Som den goda ledaren man är så gick jag med på det. Det är ju trotts allt killarna som skall göra det. I andra bytet så slår Andreas Skoglund in segermålet.

 

 

Kvartsfinalserien rullade på ganska behagligt. Vi slog ut Dalen i tre raka matcher.



 

Nu väntade vårt skräcklag nr:1, Haninge. Haninge hade slagit ut oss år efter år. Vi började borta i hallen som alla gudar glömt. När vi som vanligt tog våran tysta minut straxt innan första matchen så frågade jag killarna som vanligt om någon hade nåt att säga. – Ja jag har en sak. Säger en av de tystaste killarna i gruppen (Mattias Axelsson). - Nu är jag skit trött på alla silver och brons medaljer. I år skall vi vinna.

 

 

Alla tittade på Axel. Det var magi i luften. Det var helt tyst i några sekunder innan alla exploderade i ett rungande ”Kom igen nu, nu kör vi”.


 

Vi vann första matchen. Förlorade den andra. I den tredje avgjorde Hellgård i sudden (något som han skulle göra flera gånger i detta slutspel). I den fjärde matchen i Liseberg så gjorde vi årets match. Vi rullade ut Haninge efter noter inför fullsatta läktare.


 

Året hade som sagt varit upp och ner. Men nu var vi i final. Vi åkte upp till Stockholm dagen innan finalen. Vi tog in på Globen hotell. Vi tog det lugnt fram till finalen. Vi tränade faktiskt lätt i hela slutspelet.Vi gnuggade bara fem mot fyra. Vi lirade knappt något tvåmål. På det sättet så var vi alltid fräscha när det vankades match.

 

 

Dagen före finalen så skulle det hållas en pressträff. Den var tyvärr helt kalkon. Jag fick en fråga av en Stockholmare. – Hur känns det att ha Göteborgsdomare i finalen (Glenn Nylén och Pelle Hellberg)? Ja, jag hade hellre spelat i Scandinavium och haft Stockholmsdomare fick jag ur mig. Då fattade journalisten att jag inte skulle bjuda han på några roliga svar. Han reste sig upp och tackade för sig.


 

Stämningen var hela tiden på helspänn. Jag minns två liknande saker, men ändå så olika. När jag var på väg ner i hissen så kliver Balrogs tränare Mika Packalén in i hissen. Vi hälsade inte ens på varandra. Varför vet jag inte. När jag sedan skulle upp på mitt rum så klev Balrogs Conny Svensson in i samma hiss. – Tjena, läget. Jo tack svarade jag. – Kommer det många Göteborgare imorgon. Nja, vi har bara en buss vad jag vet. – O fan, jag trodde att ni hade mer än femtiopersoner som gillar er (as garv av oss båda). Pling, hissen stannar på min våning. Ses imorgon då säger Conny. Japp, svarade jag.


 

Finaldagen började med en ordentlig frukost. Sedan mer sömn. Vi samlades i foajén två timmar före matchstart. Här kommer ett av de starkaste minnena från ”Guld dagen”. I denna grupp var det nästan aldrig tyst. Men när vi började gå mot Hovet så var det knäpptyst. När vi kom runt hörnet av hotellet så är det ca 50 trappsteg upp mot Globen. Allt var tyst. Alla visste att vi hade något stort framför oss. Man kunde riktigt lukta på nervositeten. Då börjar Daniel Dahl att vissla på Kents ”Dom andra”. Alla tittar på Dahl. Sedan så börjar en efter en att vissla på låten. Tänk Er 20 st grabbar som om bara två timmar skall spela sitt livs viktigaste match kommandes i klunga visslandes. Dom som såg oss då kunde nog inte tro att vi var ett dugg nervösa.


 

När det återstod fem minuter av ordinarie tid så dunkar Jerker Lundgren in 5-3. Vi var nu endast fem minuter från att vara Svenska Mästare. Det är då som vi får kramp. Vi vågar inte hålla i bollen. Vi backar hem för långt. Balrog skjuter sig tillbaka in i matchen. Innan vi fattat vad som har hänt så är ställningen 5-5. Matchen slutar 5-5. Nu väntade sudden.


 

Efter sudden vinsterna i kvarten och semi så kände vi oss starka i en sudden. Vi lovade varandra att vi skulle ge precis allt vad vi hade. Men att det nästan skulle kräva att vi spelade en match till det visste vi inte. Efter cirka 25 minuters sudden så var båda lagen trötta. Men jag kände att vi var starkare, Balrog hade spelat med 8 man en lång stund. Medans vi höll ihop femmorna.

 

 

Efter 35 minuter och 59 sekunder avgörs säsongen. Hellgård skickar iväg ett skott från halva plan. Jerker Lundgren skymmer Niklas Lärnvåg i Balrog kassen. Jag fattar inte vad som har hänt. Alla skriker och springer in på planen. Janne Larsson kramar mig och vrålar ”Vi har tagit guld”. Alla hamnar i en stor hög. Utom jag och Axelsson. Jag går direkt bort till ledarna i Balrog och sträcker fram näven. Tyckte så jävla synd om dom. Axel tog en boll och började att trixa med den.

 

 

Sedan var det fest i flera dagar.

 

 

Året var ju som sagt upp och ner. Men vi lärde oss mycket under resans gång. En sak som kanske var avgörande hände i Malmö på försäsongen. Vi mötte Balrog i en turnering. Mika Kohonen reducerar till 1-1. Då upptäcker sekretariatet att Mika inte är med på laguppställningen. Som sagt Mika får matchstraff. Men eftersom vi ville ta reda på hur man skulle stoppa Mika så sade vi till domarna att det var okej att han spelade vidare. Den gången tackade Mika oss med att göra 4 mål. I finalen gjorde han 2. Men vi lärde oss hur man skulle mötta han.
Eller gjorde vi det?


 

Många säger att PW år 2002 var ett självspelande piano. Så var det inte. Visst hade vi ett helt underbart lag. Men att det var lätt tränat. Nej. Tänk er själva att lägga upp träning efter träning och bli synad av 14 killar med landslagsmeriter. Plus de övriga killarna såklart. Den som säger att det var ett självspelandepiano har aldrig varit ledare för ett så bra lag. Förresten. Det har nog aldrig funnits ett bättre lag.



 

Tack alla inblandande för att jag fick ha den äran att medverka i samma lag som Er.


Kommentarer
Postat av: #14

Underbara minnen....

2007-01-17 @ 21:43:48
Postat av: #27

Bra skrivit....Vilken säsong det var - tänk att ha nr15 på bänken!

2007-01-17 @ 22:37:40
Postat av: Johan Sjöstrand

Kanske det bästa blogginlägget jag någonsin läst, ren magi var det i alla fall över det. Tack!

Postat av: Jessica

Håller med Sjöstrand!

Jag var med på resan som åskådare och får rysningar när jag tänker tillbaka. Hellas glädje efter målet är obeskrivligt och hoppas jag får uppleva det själv med PW. Tack för en underbar tillbaka blick!

2007-01-18 @ 08:02:42
URL: http://zickos.blogg.se
Postat av: Mr.synth

Kanon bra skrivet Koppen. Från det året minns jag alla "MC-borgar i sverige som har haft en lätt överviktig hårdrockare springandes upp och ner inför 25 vilt påhejande killar. För ynka 50:-.
Det var tider det. Jag säger bara "marcivarg"

2007-01-18 @ 09:23:32
Postat av: Krona

Om jag inte minns fel är du Jocke, även innehavare av samtliga rekord! Inte helt fel!
Kanske ska även hemresan från stockholm nämnas. För er som glömt... Jocke stod upp hela bussresan hem till göteborg, för 100:-!!!

2007-01-18 @ 16:36:59
URL: http://krona.blogg.se/
Postat av: Läraren

I sann magisteranda och en viss expertis på ämnet måste jag hävda att det var Lärnvåg i Balrog-kassen...

2007-01-18 @ 18:12:29
Postat av: syrran

ojojoj tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv som jag var under den matchen. satt på läktarn med pappa och skakade, speciellt under dem sista 35 minutera ;)
Såååå spännande så ju :) det är en match jag sent kommer glöm,ma :) å att se din glädje när ni vann ;) det var härligt de :=)
ha det bra så syns vi snart- Kram

2007-01-18 @ 20:06:41
Postat av: Nicolayamalie

I enjoyed my visit. Greetings from Germany

2010-04-21 @ 11:13:33
URL: http://nicolayamalie.3steps.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback