Del 2. Älvstranden IBF 2003/2004.

 

   

Efter guldet så kände jag att jag hade gjort mitt. Suget fanns inte kvar. Jag hade ju vunnit det största man kan vinna inom Innebandyn. Dessutom så började magen att tjocka till sig rejält. Kompisarna tjatade på mig och tyckte att jag skulle lira lite med dom (Balltorp). Så det blev lite lir i div 3.

 

 

Runt jul så ringde telefonen. – Tjena Aga här (läs Magnus Augustsson). Hallå  killen. Vad har du på hjärtat då? – Jag behöver din hjälp i Älvstranden. Tankarna ven i knoppen. Jaha, fick jag ur mig. Ge mig en halvtimme. Jag måste prata med Carina.

 

 

Jag hade sedan en tid fått sugen tillbaka. Plus att jag var skyldig Aga en tjänst sedan länge. Efter att ha kommit överens med min käraste så ringde jag upp Aga.

 

 

När börjar vi? – Ikväll tränar vi i Lundbystrand. Imorgon går tåget till Skellefteå. Sedan så åker vi vidare till Umeå för match på söndag. Fan också tänkte jag för mig själv. Jag kanske skulle ha funderat en vecka först.


 

Jag hade tränat Älvstranden före Pixbo så jag kände föreningen och de flesta killarna i laget. Det här gänget är klart det skönaste lag som man kan ut och resa med. Inga grupperingar. Här var det verkligen ”En för alla, alla för en” som gällde. Make till sammanhållning har jag aldrig tidigare upplevt. En stark orsak var vår kapten Johan Nyth. Johan är ett riktigt proffs. Han är tränarnas högra hand. Han styr upp allt som man ber honom om. Jag lovar Er att han en vacker dag kommer att bli en stor ledare. En ledare med bakåtkammat hår, i Armani kostym.



 

Matchen mot Skellefteå blev en riktig rysare Som vi tyvärr förlorade med en kasse. Nu hade laget enbart vunnit en match av tio. Det började dofta div 1 igen.

 

 

Dagen efter skulle vi som sagt möta ett för året mycket bra Dalen. Aga och jag var vakna halva natten och smed våra planer. Vi lade upp en riktig defensiv taktik. Tillråga på allt så hade vi bara 11 man att tillgå. Skador och sjukdomar spelade oss ett spratt.

 

 

Denna dag fick jag lära mig vad ”Spela med hjärtat” betydde. Vi gjorde en kanonmatch. Eller rättare sagt Pauli Kobalej i kassen gjorde sitt livs match. Vi lyckades med bedriften att borta slå Dalen. Pauli var så glad att han inte hörde att speakern ropade upp hans namn som matchens lirare. Priset var en back öl. Jag och Aga hämtade den. När vi kom till omklädningsrummet så var stämningen hög. Killarna var lika glada över dessa tre poäng som Pixbo var över guldet ett år tidigare. Jag minns att jag frågade Aga. Vad händer? Låt dom glädjas sa Aga. Det är dom verkligen värda.


 

För att komma in i gänget lite bättre så bjöd jag på Paulis back. Då fick man höra ”Tack Messias” av grabbarna. PS: Ni som var med i omklädningsrummet och tog er en kall. Glöm inte att bjuda Pauli nästa gång. Förlåt mig Kobalej.
 


 

Vi började efter Dalen matchen att plocka en hel del poäng. Vilket gjorde att vi till sist hamnade på en kvalplats. På vår lott stod det Karlstad.



 

Vi började borta mot Karlstad. Alla som såg den matchen sade nog att Karlstad var klara för nästa års elitserie. Vi fick torsk med hela 7-3. Siffror som vi skall vara glada över. Patrik Nilsson pangade in precis allt.

 

 

I bussen hem från Karlstad var det knäpptyst. Vi hade gjort årets sämsta insatts när det gällde som allra mest. Dagen efter ringde Aga mig och sa. Koppen, jag har en plan.



 

Planen gick ut på att starta matchen med hög press. Spela på mycket folk. Samt få upp ett jävla tempo i matchen. Vi drog taktiken redan på Måndagens träningen för killarna som genast var med på noterna.

 

 

Vi tränade enbart på två saker den veckan. Press i anfallszon samt fem mot fyra. Aga och jag hade nämligen en till plan som vi inte läkte för någon.



 

När Aga och jag kom till samlingen så satt redan alla killar knäpptysta i vår teorisal. Aga talade.


 

-      Okej killar. Jag och Koppen har en plan. Vi tänker ta mätning på Patrik Nilssons klubba efter fem minuter av matchen. Killarna tittade förvånat på varandra. Vi gör det efter fem då vi har kommit in i spelet lite grann. Sedan så får vi bort Nilsson tidigt i matchen. Är det någon som har nått att invända?

 

 

Här var jag ruggigt kluven. För er som har läst mina alster tidigare vet nog vad jag egentligen tycker om sånt här. Men nu fanns det ingen flyktväg.

 

Efter fem minuter så tog Johan Nyth Patrik Nilssons klubba.Vinkeln mätte 3,7 centimeter. Vilket betydde matchstraff och en U5a.

 

 

Vi hade ju som sagt tränat PP hela veckan. Vilket gav resultat. Vi gjorde 3-0 på femman. Nu hade vi verkligen chansen . Men Karlstad hade långt ifrån gett upp. Dom reducerade till 3-2 innan dom fick en straff. Cristian Edwertz skulle slå den. Jag har nog sett Crille slå en så där  hundra straffar på match och träning i Örebro. Så jag visste precis hur han skulle göra. Givetvis så hade jag förutspått att detta skulle inträffa och berättat för Pauli hur Crille skulle göra.

 

 

Pauli nickade åt mig när Edwerts tog sin satts. Då visste jag att Pauli skulle ta den.


 

Ställningen var 3-2 efter första perioden. Aga och jag tog enbart upp possetiva saker. Nu går vi ut och tömmer oss dom sista två perioderna i år.

 

 

Vilket killarna också gjorde. Vi gjorde dom två bästa perioderna på hela året. När matchen var slut så stod vi som segrare med hela 8-2. Kontraktet var räddat. Ett stort kramkalas utbröt. De två visemännen (Ulf Hillén och Peter Wallengren) hade inte långt till tårarna. Minst två pappor till killarna var nere och kramade om oss. Det luktade fest igen. Något som detta gäng gillade skarpt.


 

När jag stod i baren på ett sunkigt hak med världens bästa och roligast ledartrojka ( Christian
Winkler, Roger Axelsson, Magnus Augustsson
) så bestämde jag mig. Jag skall aldrig sluta med denna underbara sport.



 

När vi året efter miraklet åkte till Uppsala för en försäsongs cup hände något riktigt roligt. Efter en av våra matcher så stegade Patrik Nilsson in på planen. Patrik hade då bytit klubb till Södertälje. Nilsson gick fram till Kobalej och gav han sin 3,7 centimeter vinklade klubba. Och så vitt jag vet så hänger den fortfarande på väggen i Älvstrandens klubblokal.



 

 

Tack alla som var med på den trevliga resan. Ni lärde mig hur man spelar med hjärtat.


Kommentarer
Postat av: SWUP

Tror tamefan detta inlägg var ännu vassare än ditt förra. Ren och skär njutning för mig som ib-nörd. Tack.

2007-01-19 @ 20:50:18
Postat av: Johan Sjöstrand

Jag kan bara hålla med föregående talare. Man kan verkligen leva sig med i allt som händer. Tack så mycket.

Postat av: Anonym

Kul läsning Koppen, sicka minnen!!! Kul också att du nämner sargvakten Winkler i samband med Ledartrojkan.... ;)

2007-01-20 @ 15:57:08
Postat av: Göteborgaren

Underbar läsning! Jag var inte långt ifrån att ta till tårarna ;) För att inte tala om gåshuden. Fortsätt så här Koppen :D

2007-01-21 @ 01:22:23
Postat av: Anonym

Måste hålla med om bästa ledarteamet...

Och man skall inte dissa Winkler han var en höjdare på skjuta ribbtävlingarna...

2007-01-21 @ 22:55:23
Postat av: Roggan

....Ribbtävlingen, sicken höjdare. Får heller inte glömma höjdhoppstävlingen i Solna Hallen, dock utan Winkler!! Christian var även outstanding i att pricka rätt på matchlotterna.

2007-01-22 @ 09:29:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback