Koppens innebandyblogg

Ellenor Rigby strömmar ut ur högtalarna. Vilken fantastisk låt. Killarna från Liverpool kunde verkligen skriva musik.

Måste passa på att tacka för mail, telefonsamtal mm som har strömmat in i dagarna. Inte trodde jag att det skulle bli en sådan stor debatt av mitt förra blogginlägg. Men jag är glad att det blev det. Många är vi som har olika åsikter.
 

Året har varit upp och ner. För första gången sedan 1986 så har jag varit borta från Innebandyn. Började visserligen året i Partille men mäktade inte med allt. Jobb, två barn och Innebandy blev helt enkelt för mycket. Så jag fick prioritera och sortera.

Jag saknar verkligen tjatet i omklädningsrummet, gemenskapen, mm. Vad jag inte saknar är alla resor, dåliga träningstider, dåliga domare.

Jag skrev för några dagar sen att comebacken var nära. Dom som känner mig fattade att det var ett Aprilskämt. Fattar inte varför Magnus Augustsson ringde och frågade vad jag hade på G. Trodde att han kände mig bättre än så.

# Zlatan och jag kommer inte överens. Killen har börjat prioritera media före träningen. Igår ville han titta på Bolibompa istället för att träna Innebandy. Men imorgon skall vi ha ett allvarligt snack. Själv så är formen på väg tillbaka.
 

Jag tror att Zlatans dåliga humör kan bero på en incident som inträffade i lördags. AIK Dala skulle slå ett långt uppspel. Samtidigt så stack Zlatan på djupet. Bollen for med en enorm kraft fram i luften och träffade Zlatan på insidan av låret.
 

Tårarna sprutade ned för kinderna. AIK Dala försökte att trösta stjärnan och sa "kom igen det var bara lite plast". Men det hjälpte föga. 12isarna tyckte i alla fall att uttrycket var coolt. Men vad hjälpte det Zlatan.

När vi efter några timmars nötande gick in till tjejerna så förändrades Zlatan. Då visade han minsan stolt upp sitt första bollmärke på låret. Det skall tilläggas att Pappan då blev stolt som en tupp.

# Här kommer adressen, om ni vill skicka mig en god Påsk hälsning.

[email protected]