Supersöndag? Nej inte direkt.

 

 

Supersöndag i Lisebergshallen. Två elitmatcher i rad. Eller var det så? Älvstranden-Caperio/Täby var ett riktigt sömnpiller. Dryga 200 på läktaren och två lag som såg ut som otränade astmatiker. Hade jag inte vetat att dessa två lag spelade i eliten så hade jag nog gissat på att det var två mittenlag i ettan som gjorde upp om tre poäng.



 

Matchen spelades i ett riktigt behagligt tempo. Ni vet ett sådant tempo som hade passat undertecknad. Nåväl, riktigt så illa kanske det inte var. Men jag blir inte riktigt klok på CT. Jag har nu haft äran att se laget spela ett antal gånger. Varje gång som dom möter ett topplag så lirar dom riktigt bra. Men när dom möter lag på undre halvan av serien så kan dom se grymt loja ut.

 

 

Nåja. Spelare som Patrik ”jag älskar att stå på sniken” Hagberg och Rickie Hyvärnien gillar jag skarpt. Dom har helt enkelt en skön stil. Deras samspel kan man heller inte klaga på. Men favoriten heter Johan Edlund. En av få i CT som alltid ger 100 (vilket skit lag dom än möter). Jag tror att CT tar sig till slutspel i år. Och där hoppas jag att dom stöter på ett riktigt topplag.



 

Piraterna då. Nja, det kommer att bli ett tufft år. Pekka Jalava tillsammans med bröderna Johan och Fredrik Nyth var igår klart de bästa spelarna i hemmalaget. Sedan var det mycket tunt. Truppen måste förstärkas om det skall bli spel i eliten även nästa år. Eller räcker det att ta 9 poäng i år igen?


  

Sedan till dagens underhållning. Pixbo-Storvreta. Här small det ordentligt. Ett tag så trodde jag att det var en slutspelsmatch. Inget skönspel utan mycket spel med kropp. Storvreta spelade ut Pixbo i två perioder. Eller skall vi säga kontrade ut Pixbo. När vi i expertpanelen hade räknat ut Pixbo. Och Elvis hotat att lämna byggnaden för flickor 91 träning, så vände hela matchen.  Daniel Dahl och Henrik Quist fick nu mycket speltid. Tillsammans med geniet Anders Hellgård så tog dom över hela föreställningen. Dom dukade upp chans efter chans för sina lagkamrater. Daniel Johansson, Henrik Delborn, och Peder Boden tackade för mackorna, och gjorde sitt. Dvs mål.
 


 

Bloggen hade ju förespått att Mattias Ryberg skulle avgöra matchen på en assist från Andreas Berntsson. Det blev nästan så. Mattias blev misshandlad matchen igenom. Han fick nämligen aldrig ta av sig sin nya overall. Mannen som gjorde smått fantastiska 77 poäng i ettan förra säsongen fick sitta och lida på bänken när i stort sätt alla andra forwards inte hade ett rätt i 50 minuter, JEEESUS.



 

Istället så var det slitvargen Berntsson som avgjorde matchen. Fint framspelad av Peter Runnestig.
 


 

Detta var årets bästa match. Kanske inte spelet, utan kampen. Och avslutningen var det ju inget fel på. Eller hur Berra!



 

Dagen hade varit fulländad om Aik hade tagit sm-guld. Eller om Partille hade slagit Växjö. Nu fick man endast en seger denna supersöndag, Westham dunkade dit Arsenal. JEEESUS.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback