I never be Maria Magdalena.

Oj vad inlägg det har blivit. Pratade med en person i veckan som berömde mig kraftigt. Han sa att han älskade att ta en kopp morgonkaffe och sätta sig framför sin dator och titta in på min blogg. I dom stunderna så blir man mäkta stolt. Samma person frågade mig om jag aldrig har ångrat något som skrivit? Mitt svar på denna fråga  var Ja. Jag har ångrat mig ett flertal gånger. För det är ju inte direkt varje gång som jag har haft rätt i saker och ting. Men man är ju inte direkt något helgon heller.



Samma härliga människa undrade sen vad jag själv tyckte var det bästa som jag skrivit. Efter mycket funderande så kom jag fram till alstret som kommer här längre ner i en liten repris. Det alstret skrev jag när jag mådde mycket dåligt. Men jag skrev allt rakt från mitt hjärta. Vilket jag inte alltid gör. Hoppas att ni gillar reprisen. Det är ju som sagt en rolig historia i mitt liv. 




                                             Pixbo Wallenstam




Vi var en pressad grupp. Halva säsongen hade gått, och vi hade inte åstadkommit mycket. Vi hade förlorat mot alla bottenlagen. Hade det inte varit för vissa helt strålande prestationer så hade vi haft svårt att ta oss till slutspel. Vilket vi till slut gjorde.


 

Spelare hade tagit Timeout. Ledare hade stigit åt sidan. Kraven på oss var hårda.


 

Vi slutade femma i serien (eller var det sexa)? Hur som helst så var det inget lag som valde att möta oss i kvarten. Stackars Dalen hade slutat fyra i serien och blev helt enkelt tvungna att möta oss.


 

Första kvarten gick till sudden. Jag samlade killarna och berättade taktiken. - Nu gör vi så här killar. Hellas, Jihde, Jerker lirar så mycket ni orkar. Då hör jag Anders Hellgård säga. Nej så gör vi inte. Jag är trött kan vi inte hålla ihop femmorna? Som den goda ledaren man är så gick jag med på det. Det är ju trotts allt killarna som skall göra det. I andra bytet så slår Andreas Skoglund in segermålet.

 

 

Kvartsfinalserien rullade på ganska behagligt. Vi slog ut Dalen i tre raka matcher.



 

Nu väntade vårt skräcklag nr:1, Haninge. Haninge hade slagit ut oss år efter år. Vi började borta i hallen som alla gudar glömt. När vi som vanligt tog våran tysta minut straxt innan första matchen så frågade jag killarna som vanligt om någon hade nåt att säga. - Ja jag har en sak. Säger en av de tystaste killarna i gruppen (Mattias Axelsson). - Nu är jag skit trött på alla silver och brons medaljer. I år skall vi vinna.

 

 

Alla tittade på Axel. Det var magi i luften. Det var helt tyst i några sekunder innan alla exploderade i ett rungande "Kom igen nu, nu kör vi".


 

Vi vann första matchen. Förlorade den andra. I den tredje avgjorde Hellgård i sudden (något som han skulle göra flera gånger i detta slutspel). I den fjärde matchen i Liseberg så gjorde vi årets match. Vi rullade ut Haninge efter noter inför fullsatta läktare.


 

Året hade som sagt varit upp och ner. Men nu var vi i final. Vi åkte upp till Stockholm dagen innan finalen. Vi tog in på Globen hotell. Vi tog det lugnt fram till finalen. Vi tränade faktiskt lätt i hela slutspelet.Vi gnuggade bara fem mot fyra. Vi lirade knappt något tvåmål. På det sättet så var vi alltid fräscha när det vankades match.

 

 

Dagen före finalen så skulle det hållas en pressträff. Den var tyvärr helt kalkon. Jag fick en fråga av en Stockholmare. - Hur känns det att ha Göteborgsdomare i finalen (Glenn Nylén och Pelle Hellberg)? Ja, jag hade hellre spelat i Scandinavium och haft Stockholmsdomare fick jag ur mig. Då fattade journalisten att jag inte skulle bjuda han på några roliga svar. Han reste sig upp och tackade för sig.


 

Stämningen var hela tiden på helspänn. Jag minns två liknande saker, men ändå så olika. När jag var på väg ner i hissen så kliver Balrogs tränare Mika Packalén in i hissen. Vi hälsade inte ens på varandra. Varför vet jag inte. När jag sedan skulle upp på mitt rum så klev Balrogs Conny Svensson in i samma hiss. - Tjena, läget. Jo tack svarade jag. - Kommer det många Göteborgare imorgon. Nja, vi har bara en buss vad jag vet. - O fan, jag trodde att ni hade mer än femtiopersoner som gillar er (as garv av oss båda). Pling, hissen stannar på min våning. Ses imorgon då säger Conny. Japp, svarade jag.


 

Finaldagen började med en ordentlig frukost. Sedan mer sömn. Vi samlades i foajén två timmar före matchstart. Här kommer ett av de starkaste minnena från "Guld dagen". I denna grupp var det nästan aldrig tyst. Men när vi började gå mot Hovet så var det knäpptyst. När vi kom runt hörnet av hotellet så är det ca 50 trappsteg upp mot Globen. Allt var tyst. Alla visste att vi hade något stort framför oss. Man kunde riktigt lukta på nervositeten. Då börjar Daniel Dahl att vissla på Kents "Dom andra". Alla tittar på Dahl. Sedan så börjar en efter en att vissla på låten. Tänk Er 20 st grabbar som om bara två timmar skall spela sitt livs viktigaste match kommandes i klunga visslandes. Dom som såg oss då kunde nog inte tro att vi var ett dugg nervösa.


 

När det återstod fem minuter av ordinarie tid så dunkar Jerker Lundgren in 5-3. Vi var nu endast fem minuter från att vara Svenska Mästare. Det är då som vi får kramp. Vi vågar inte hålla i bollen. Vi backar hem för långt. Balrog skjuter sig tillbaka in i matchen. Innan vi fattat vad som har hänt så är ställningen 5-5. Matchen slutar 5-5. Nu väntade sudden.


 

Efter sudden vinsterna i kvarten och semi så kände vi oss starka i en sudden. Vi lovade varandra att vi skulle ge precis allt vad vi hade. Men att det nästan skulle kräva att vi spelade en match till det visste vi inte. Efter cirka 25 minuters sudden så var båda lagen trötta. Men jag kände att vi var starkare, Balrog hade spelat med 8 man en lång stund. Medans vi höll ihop femmorna.

 

 

Efter 35 minuter och 59 sekunder avgörs säsongen. Hellgård skickar iväg ett skott från halva plan. Jerker Lundgren skymmer Niklas Lärnvåg i Balrog kassen. Jag fattar inte vad som har hänt. Alla skriker och springer in på planen. Janne Larsson kramar mig och vrålar "Vi har tagit guld". Alla hamnar i en stor hög. Utom jag och Axelsson. Jag går direkt bort till ledarna i Balrog och sträcker fram näven. Tyckte så jävla synd om dom. Axel tog en boll och började att trixa med den.

 

 

Sedan var det fest i flera dagar.

 

 

Året var ju som sagt upp och ner. Men vi lärde oss mycket under resans gång. En sak som kanske var avgörande hände i Malmö på försäsongen. Vi mötte Balrog i en turnering. Mika Kohonen reducerar till 1-1. Då upptäcker sekretariatet att Mika inte är med på laguppställningen. Som sagt Mika får matchstraff. Men eftersom vi ville ta reda på hur man skulle stoppa Mika så sade vi till domarna att det var okej att han spelade vidare. Den gången tackade Mika oss med att göra 4 mål. I finalen gjorde han 2. Men vi lärde oss hur man skulle mötta han.
Eller gjorde vi det?


 

Många säger att PW år 2002 var ett självspelande piano. Så var det inte. Visst hade vi ett helt underbart lag. Men att det var lätt tränat. Nej. Tänk er själva att lägga upp träning efter träning och bli synad av 14 killar med landslagsmeriter. Plus de övriga killarna såklart. Den som säger att det var ett självspelandepiano har aldrig varit ledare för ett så bra lag. Förresten. Det har nog aldrig funnits ett bättre lag.



 

Tack alla inblandande för att jag fick ha den äran att medverka i samma lag som Er.






Kommentarer
Postat av: johanna

hej på dig !

tänkte bara tipsa om en sida där du kan få gratis
bio biljetter och även present kort. sidan heter
gratisbio och det enda du behöver göra är och bli
medlem där och sedan spana in några sidor. du får
poäng för det du gör där. du får 50 poäng när du
blir medlem och om du klickar på länken här nere
så får du 25 poäng till från mig. detta är jätte
kul och enkelt. present kort kan du få din sko hm
gina tricot kicks och alla de andra stora affärerna. och detta är gratis. har du frågor så
kan du kontakta mig :)

här är länken : http://www.gratisbio.se/?RecruiterID=16563

hoppas du får en kalas bra dag !

Postat av: En vän

Att Mika Packalén inte hälsade i hissen är inte sà konstigt du var ju inte känd dà. Nu är du ju Tv koppen blogg koppen och tränaren för värdens bästa div 3 lag. För mig är du bara lill Micke. Hoppas vi ses vid jul. Berglund försöker ordna en träff. Ha det bra Ciao

2007-12-05 @ 18:58:27
Postat av: syrran

den finalmatchen glömmer jag aldrig. har aldrig i hela mitt liv varit så ruskigt nervös.
kram på dig /Syrran

2007-12-05 @ 20:03:35
Postat av: Göteborgaren

Härlig nostalgitripp!
Mer sådan tung läsning skulle uppskattas nu när mörkret kryper på.

2007-12-05 @ 22:57:25
Postat av: Anonym

Tårögd Koppen.Grymt rolig läsning.
Det bästa du skrivit kan jag inte uttala mig om då jag inte läst alla inlägg. Bloggarna om Dala och Zlatan slår ändå allt.

2007-12-06 @ 00:38:48
Postat av: Niklas Malmgren

lite gåshud får jag allt... men samtidigt en liten kännsla av vemod...

2007-12-06 @ 08:30:50
Postat av: mr. synth

Det var precis så det var, vilken känsla. Tänk vilken skillnad det var året efter. Att det kan vara så olika. Kan du inte skriva en krönika om VM i Finland också. Jag har glömt hur det var där.

2007-12-06 @ 11:49:30
Postat av: Koppen

Har vi varit i Finland ;)?

2007-12-06 @ 12:38:18
Postat av: mr. synth

Jag tror du var med.Buss, poker och hallonsaft. Det var finland det.

2007-12-06 @ 14:43:36
Postat av: Hbg

Åh fan, visste faktiskt inte att du har varit tränare på elitnivå!

2007-12-06 @ 15:06:35
Postat av: Göteborgaren

Koppen är ödmjuk. Det är inget han skryter med.

2007-12-06 @ 18:08:28
Postat av: Mikael

Jag har aldrig haft några större känslor för Pixbo, för mig var de alltid tråkiga.

Men din berättelse har magi i sig och jag förstår att du anser att det här var det bästa. Lyckas man få fram det i en berättelse om en förening jag skiter i dår har man verkligen lyckats.

2007-12-07 @ 00:02:44
Postat av: Oggy

Detta var helt klart det bästa inlägget jag läst, så länge jag följt din blogg.

Skön inlevelse samt att man nästan kan "känna" på själva texten.

2007-12-07 @ 09:21:04
URL: http://oskarlindqvist.blogg.se
Postat av: smash

Skön text,sköna minnen=)hoppas allt är bra,var ett tag sen. Ha de gott, smash

2007-12-07 @ 18:51:07
Postat av: Johan Sjöstrand

Kan bara hålla med övriga som skriver här. Det här inlägget är ditt bästa någonsin, första gången jag läste det fick jag gåshud och insåg att du var en bloggare som är bättre än genomsnittet. Kör hårt Koppen!

2007-12-08 @ 07:50:49
URL: http://blogofinnebandy.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback